jag klarar det inte.

det är tomt utan dig vid min sida.

Denna känsla driver mig till vansinne, och jag hatar den. Jag vill stampa på känslan tusen gånger om och kasta bort den från min kropp. Jag hatar den. Jag känner mig rädd. Rädd och ensam. Som att jag är intryckt i ett hörn och bara sitter där och stirrar in i väggen och bara gråter. Det tar aldrig slut. Vad ska jag ta mig till nu? När allting annat rasade, så rasade detta med. Hela mitt liv är kaos, en enda stor röra som inte vill ta slut och ordna upp sig. Som en stor knut av alla smycken man har som man inte kan reda upp. Eller varför inte en stor FET tova i håret som inte går att trassla upp. Som man måste klippa bort. 

Känslomässiga stormar överallt. Det bara vräker över mig. Det känns som att regnet piskar mig i ansiktet. Som att snön öser över mig och får mig att frysa massor. Som att någon slår mig tusen gånger om i magen och njuter av det. Slår mig hårt. Ger mig käftsmällar så jag bara blöder och blöder. 

Jag klarar inte dehär. Jag kan inte hantera denna känsla själv. Det är inte jag.
jag vill inge mera. Alla mina underbara vänner som finns där för mig & som hjälper mig, det gör mig glad, men så fort jag är ensam tänker jag på dig och allt kommer som en våg om och om igen. Jag kämpar dag för dag!
"Det blir lättare snart. Känslorna kommer svalna och det kommer kännas lättare. Blicka framåt, försök se framtiden"

Men nudå? Just nu? Jag är inte inne i framtiden än. Tiden går men ingenting har hänt. Det kanske läker med tiden men just nu känns allting förjävligt. Det är ett sår inom mig som är öppet och som att någon strör salt i det hela tiden. Som att någon tar ut mitt hjärta ur kroppen och bara stampar på det och kastar iväg det. Hårt och långt. Jag har ett stort svart hål inom mig, min själ känns helt tom och äcklig. Att folk säger åt mig att tiden läker alla sår gör inte detta mindre smärtsamt. Jag vill inte höra det, även om det kanske är sant men jag har svårt att se det så nu. Det känns fortfarande som ett rent levande helvette. Som en mardröm som jag hoppas på att vakna ur, att någon ska nypa mig i armen och säga "hey, vakna nudå. sluta sov så djupt." jag vill ha en framtid med dig, bo med dig och skapa mer minnen än vad vi har!

.Alla säger att man måste tillåta sig själv att må dåligt för att man ska kunna må bättre tillslut.


Kommentarer
Amelia

Sv: gör inte så mkt, försöker mig på att göra en ny vårdesign ;)



Oj, vad jobbigt det där lät! Hoppas det blir bättre! :/

2011-03-26 @ 19:38:18
URL: http://amelia.blogg.se/
HAIDI HELÈN JAKOBSSON

SVAR: Vad kul att du är med och deltar om att bli söndagens blogg, nu är det bara att hålla tummarna! :D

2011-03-26 @ 21:17:49
URL: http://haidis.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0